20 år gammal och börjar nästan gråta mitt i ett köpcentrum

Idag höll jag nästan på att gråta...mitt i ett köpcentrum!!!

Det var meningen att jag skulle jobba idag. På jobbet måste man ha safety boots/safety toes skor pga. säkerhetsskäl. Igår var det ok att vara utan dessa skor eftersom jag skulle gå och köpa skorna så fort jag hade slutat mitt pass. Jag letade överallt i shoppingcentret och antingen hade de inga skor eller så var min storlek slut (Ikea ligger i ett shoppincenter).
När jag då kom till jobbet idag så försökte mina två ledare komma på med lösningar på hur jag skulle få tag i ett par skor och när vi hade bollat med ideér i ca 30 min så fanns ingen bättre lösning än att jag fick gå hem för dagen och komma tillbaka imorgon och jobba istället. Det jag skulle göra idag istället för att jobba var då att åka och köpa ett par skor NÅGONSTANS DÄR JAG INTE VET VART DET LIGGER OCH HUR MAN TAR SIG DIT!!!
Jag försökte leta reda på mina ledare och fråga om dom jag kunde låna en dator eller vad som helst för att ha en liten aning om vart jag skulle men NEJ jag kunde inte hitta dom. I just detta ögonblicket hade jag endast adressen dit jag skulle och min mobil som bara hade 15% batteri kvar!
JAG ÄR I ETT HELT FRÄMMANDE LAND!
JAG KÄNNER INGEN JAG KAN RINGA!
INGA TÅG GÅR DIT JAG SKA!
JAG HAR INGEN BIL!
JAG HAR INGET INTERNET!
JAG HAR BARA 15% BATTERI KVAR!
JAG KAN INTE RINGA AUGUST FÖR HAN JOBBAR!
OHHHHHH! Det var så sjukt frustrerande och jag visste inte vad jag skulle ta mig till och jag visste inte om jag skulle börja gråta eller skrika.
Jag tänkte skitsamma jag går till tågstationen för att ta mig hem så jag kan kolla upp vart jag skulle. På tågstationen så frågade jag en gubbe i luckan där dom säljer biljetter om han visste hur man tar sig till Alexandria, området jag skulle till. Han sa att inga tåg går dit men du får ta ett tåg som släpper av dig i närheten. Jag passade även på att fråga om han visste vart den här adressen låg och han försökte leta i sin bok med massa kartor och adresser i minst 10 min innan en av hans kollegor kommer fram och hjälper mig. Den här kollegan knappar in adressen i google, skriver ut kartan och det tog honom ca 30 sek. Hahah snacka om stenåldersgubbe vs high technology guy. Men dom var så söta och snälla som visade mig exakt vart jag skulle och sen så var det inte mycket svårare än så. TACK VARE DE TVÅ!!!

Nu kan det inte gå sämre utan bara bättre...eller? Vi lär väl se ;)




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0